Risfåglar

Jag vet inte om nån av er minns mitt nya lilla bordsträd. I helgen kom jag på hur fult det var och slet ut det, och igår insåg jag att det nu fanns en icke-fågelbelamrad, plan yta att fylla. Således släpade jag in lite ris som jag satte i vatten. Jag väntar med spänning på att det ska få blad. Dock har de otacksamma kräken bara gungat lite i de svajiga pinnarna utan att visa någon ohejdbar glädje över alla skojiga knoppar som hänger där och dinglar inbjudande.

Därför hängde jag upp en hirskolv i mitten och placerade sedan en glatt pipande Hugo i mitten. Sen väntade jag med spänning på den stundande avundsjukan. Den lät inte vänta på sig utan Avril fluffade genast upp sina små kinder till arga moln, hennes små pärlögon blev om möjligt ännu svartare och hon slängde sig ilsket kraxande iväg mot riset för att äta upp all hirs.

Winchester fattade inte riktigt vad hon höll på med men insåg snabbt att det uppenbarligen var något roligt så han flög fluffigt kvittrande efter henne för att "hjälpa tiiill". Föga uppskattat.

När Avril äntligen lyckades landa i det svajiga riset såg hon alla tuggvänliga knoppar omkring sig och mindes plötsligt att hon inte tycker om hirs, hon tycker bara om grönsaker och blad. Så hon började med blixtens hastighet tugga så knoppar och bark yrde åt alla håll. Winchester som fortfarande inte riktigt fattat vad hon höll på med knep sig vilt pipande fast på min arm och tjöt lyckliga hejarramsor med ögonen i kors.