Återfunnen

Efter ca 10 dagars skärgårdssvirr är jag åter på plats i min djungelkällare. Jag har saknat undulaterna och de verkar trots allt ha saknat mig en liten liten smula. Hugo och Avril klarade av den första halvtimmens dulämnadeosssåvityckerinteomdigochharintesaknatdigochvilldefinitivtintepratameddignånsinigen galant och satt iskallt i varsitt fönster djupt inne i sina studier av det växande gräset. Någon som däremot inte kunde vara iskallt likgiltig var Winchester. Han tjöt av glädje och fluffade runt mitt huvud som en speedad humla.

När hans glädjeattack gått över gick även de andra två med på att hälsa. De kunde däremot konsten att göra det på ett någorlunda värdigt vis. Speciellt Avril. Hon satt på sin pinne och blickade ner över sitt rike men hon kunde tänka sig att hälsa på sin undersåte eftersom hon var ganska mätt. De hade uppenbarligen inte lidit något brist på mat och såg mer eller mindre överviktiga ut hela bunten.

Hugo hade gått upp till 33 gram. Förvisso är det inte mycket men han har aldrig kravlat sig över 32 gram förut.

Winchester vägde 48 gram. Det är inte katastrofmycket men det är också vad han vägde när han var som fetast.

När Avril hoppade upp på vågen rusade den i galen fart och siffrorna hann knappt med. Till sist stannade vågen på 58 gram. Det är tack och lov inte så illa som jag befarade men ca 18 gram mer än hon bör väga. Hennes förra rekord var på 56 gram så det här är ju inte direkt bra. Hårdbantningen börjar i morgon. Håhåjaja.

Något som är oerhört skojigt är att vi ska åka och hälsa på fåglarnas favorit Knytt (och hela tjocka släkten) i helgen. Om allt går enligt planerna vill säga. Jag måste tex fånga fåglarna och trolla fram pengar. IIH.

Farväääl

Det här är högst antagligen det sista ni hör av oss på en vecka. Jag åker snart och blir fågellös (och internetlös) en hel vecka! Jag fattar inte hur jag ska klara mig. Fåglarna kommer säkert ha det utmärkt med sin fågelvakt. Men jag då. Jag blir helt övergiven. BUÄÄH

EM

Som ni ser har jag inte övergett kråkorna än. Planerna ändrades och jag åker i morgon istället.

Fåglarna och jag är väldigt intresserade av EM. De hejar på Australien och jag hejar på Finland. Jag tror det kommer gå sjukt bra för våra favoritlag faktiskt. Skulle inte förvåna mig om de vinner.

Fåglarna och jag är experter vid det här laget. Vi vet ALLT om EM. Vilka lag som spelar och så. Heja Finland!

Tröstätning

Avskedet närmar sig med stormsteg och det finns en viss risk för att jag kanske gett dem liite för mycket godis av ren snorig blödighet. Jag vet inte om detta kan vara bra för Avrils redan beundransvärda späcklager.

Bueh. En hel vecka!

Separationsångest

På fredag eller senast på lördag ska jag dra iväg till stugan för att vara häst och hundvakt då syster E drar till London. Detta ska givetvis bli roligt då jag gillar hästar och jag gillar stugan. Något som jag inte gillar är att det inte finns något lyxigt sommarboende för kräken där. Så efter mycket snyftande bestämde jag att de fick stanna hemma med extramormor M som fågelvakt. Jag ska vara ifrån dem en hel vecka!! Stackars mig! Fåglarna kommer antagligen ha gått upp 10 gram när jag kommer hem så jag kan inte avgöra hurvida det är synd om dem eller inte som blir gräs-föräldrarlösa.

Snyft. De vill ha en tjusig voljär som de kan sola i, de vill inte sitta hemma. Snyftsnyft.

Gullegull

Nu när jag ägnat flera dagar åt sån där jobbig sanningsbloggning om destruktiva fjun tycker jag det börjar bli dags för en gullegullig bild som alla bara kan "aaaaw":a åt istället för att skadeglatt skratta glatt åt hur mina tapeter blir uppätna och sedan utspottade på mig.

Jag ska därför hålla tyst om vad de gjorde före den här bilden togs (förstörde saker) och vad de gjorde efter den här bilden togs (skrek ikapp).

Besöksräknare

Nu ni! Nu har jag varit sådär skrämmande hi-tec igen. Jag har googlat fram en liten besöksräknare. En väldigt liten en. Egentligen föredrar jag de där hemliga kurvorna som blogg.se har. Men vad jag sett finns inget liknande för blogspot. Den här diskreta lilla grejen är jag i alla fall rätt nöjd med, även om den börjar räkna från idag och inte från den dag bloggen skapades.

Fodersöksterrorister

Hugo och kräken bedriver sin egen form av fodersök. 10 gånger i kvarten ställer han sig på tangentbordet och tittar ynkligt på mig. 3 sekunder senare studsar han vidare mot bordskanten och piper att han "veet att det finns frön där under hallåå fröna kom uuut" om jag inte genast slänger upp lite frön åt honom (hallåå, vart tog kämpa-för-maten-så-som-de-vilda-undulaterna-togan vägen?!) springer han runt i väldigt ilskna cirklar och piper okvädesord och fasansfulla hot åt mig ("jag ska inte hedersbajsa på dig på flera minuuter!"). Om jag då dröjer (eller sölar som Hugo så ilsket brukar säga) hänger han sig dödsföraktande över kanten, endast fastklamrad med de små korvtårna mot den hala bordsskivan. Ibland låter jag bli att ge honom mat, en gång fick han inget på flera minuter. Då blir han helt knäpp och drar med sig sina destruktiva kamrater på vansinnesskenturer från ena kanten av bordet, över matbunkarna, mot mig, över datorn (Avril passar alltid på att slita loss något och Winchester tuggar på sladden) vidare mot leksakskorgarna, upp över platspåsarna, vidare mot kameran, där stannar de ett par sekunder för att slicka på den glansiga ytan och sedan rusar de tillbaka igen i ännu hårdare fart. Sådär håller de på till jag ger upp och de får mat. Inte konstigt att Avril är så korpulent.

Hönshärmare

Kräken härmar förtjust hönsen för brinnande livet och skrattar tills de blir blåare än Hugos blåaste fjäder. Här låtsas Avril att hon har hängpåsar under kinderna. Mycket likt om hattifnattarna får säga det själv.

Precision

Hugo vet att det är viktigt att använda tungan för att få tag i de mest delikata fröna. Avril satsar på att vräka i sig allt hon kommer över istället.

Matvrak

Jag släpar in gräshögar större än mig för brinnande livet, sen slänger jag dem och springer. Fåglarna hugger direkt. Livsfarligt.

Tjockis

Avril har blivit fet igen. Varje gång jag tittar på henne spänner hon ut magen allt hon kan och stånkar att hon "knappt kan sitta kvar på piiiiinnen ojojoj så tungt det blivit hon måste stööörtaaaaaaa *boff*"
Hon vet att det retar mig till vansinnets gräns. När jag inte tittar flyger hon däremot runt runt runt jättehårt.

Finurlig

Winnie känner sig så hemlighetsfullt diskret när han gömmer sig i blåbärsris. Jag är gröööön piper han jättehögt. Jag syns inte aaaaaalls. Jag brukar låta bli att påpeka att hans fluffanden avslöjar honom, och att hans pipanden hörs till övervåningen. Han är glad ändå.

Sommarsommar

Idag fick jag sommarlooov!
Hugo får agera nybadad sommarsymbol.

Bobyggare

Idag satt Avril och stirrade på mig underifrån en gardin. Hon sa att det var hennes bo. Jag sa att hon inte fick leka bobyggeri, hon tittade trotsigt på mig och karatesparkade ner spöklampan. Jag band fast gardinen så hon inte kunde krypa in bakom den längre.

Hon bestämde sig för att vara lite destruktiv och traskade bestämt över mitt tangentbord med Winchester i hälarna, Avril slet loss allt som gick att slita loss och bestämde sig sedan för att inspektera kamerasladden lite närmare.

"Om jag biter jättehårt i den här sladden *slickar lite på sladden* gör du också det då Winchester??" Winchester pep förtjust och klamrade sig vingligt fast i sladden för att sedan anfalla den med all sin fluffighet.

Blomplockare

Snart snart snart blir det sommarlov för min del. Detta innbär en hel mängd med grejer, tex mer tid att umgås med terroristfåglarna. Här har Avril plockat en morotsblastbukett, så somriga är vi redan. Håhåjaja.

ilsk

När Hugo hittar något han gärna vill ha (i det här fallet en liten pinne) försvarar han det alltid mycket hängivet. Även om Avril bara brukar hoppa rakt ner på honom så han sprättar all världens väg om hon vill ha hans saker. Winchester brukar fluffa sig själv av pinnen för att det blir så spännande.

Badring

Avril har skaffat en badring och är således redo för sommaren. (som började igår enligt kalendern!) Jag vet inte om jag borde förklara för henne att papper inte flyter särskilt länge. Antagligen vet hon det redan. Antagligen väntar hon bara på att Winchester ska fråga om han får leka med den. Antagligen låter hon honom leka med den i tron att det är en flytande badring. Antagligen blir Winchester alldels skär av lycka över att få leka med nån av Avrils fina saker. (Avril tror att allt är hennes, Hugo och Winchester tror också det).

Tur att vi inte har någon sjö här inne, i så fall skulle Winnie antagligen sjunka.

Förstörarfluffaren

Winchester tror att han är så diskret när han gör något väldigt roligt men samtidigt förbjudet. Som att bita sönder pusselkartonger ovanpå garderober tex. Förvisso lyckades han pipa lite mindre ivrigt än vanligt, men hans entusiastiska *fluff... fluffluff...flufflufffluff...FLUFF..fluffetiflufffluff...FLUUUUUFF* fick mig ändå att ana oråd. Jag gick givetvis iväg för att inspektera vad han nu höll på med för fuffens. Jag hittade honom fastbiten i en pusselkartong. Nedanför honom på en tillåten kvist satt Avril och såg änglalik ut, hon hade inte en aaaaning om var Winchester höll hus sa hon - detta trots att Winchester vid det laget hängde i garderoben ovanför henne med en stor papperstuss i munnen och lyckligt pep att "hon skulle komma och titta fooort för han hade hittat jättemånga kartonger *flufflufffluff* och att de måste smyga väldigt tyst så ingen såg vad de höll på med kvitterkviterskrikPIIIIIIIIP". Hugo satt i sin tur på mitt huvud och tjöt "att haaan aldrig skulle göra sådär nejdå inte Hugo inte han skulle bara sitta och se söt ut jajamensan titta så stoor jag kan se ut om jag sträcker ut vingarna såhär då får jag hirs titta vad stoor jag är Winchster är allt bra dum va visst är han visst är han får jag hirs nununu blablablablalbaaa"

Dårhus säger jag bara. Dårhus.