Det ultimata trädet

När jag i onsdags var uppe med tuppen (nåja runt 9) och letade efter juliga tallekvistar råkade jag passera det ultimata trädet. Det stod där i en solbelyst barrskogsglänta och såg ståtligt ut. Eftersom fåglarna hatat sitt senaste träd så mycket att de vägrat sitta i det längre än 34 sekunder i sträck har jag onekligen spanat efter ett nytt åt dem ett tag nu. Och trots att jag försökte sansa mig från att gå ut och massakera skogen återigen kunde jag inte låta bli så nedan följer resultatet:


Det är perfekt! Kanske inte på bilden men i verkligheten är det det.

Trädet var som vanligt större inomhus än det var i skogen så när jag klippt till det lite visade det sig räcka till att byta ut alla horisontella kvistar i krukträdet också. Mycket fint mycket fint.
Och när jag dödade deras förra träd fick det återanvändas som rörpinne istället. Också MYCKET lyckat.

Döm min förvåning när fåglarna började leka järnet med sakerna direkt. De brukar aldrig gilla nya skapelser direkt. Jag har alltid hävdat att det är för att de hatat allt jag byggt och att de inte alls är rädda. Idag fick jag verkligen bekräftelse för det. Nåja jag får väl vara glad över att ha lyckats den här gången i alla fall!