Blåtira

Jag har av förklarliga skäl inte bjudit fåglarna på hallon, blåbär eller jordgubbar på ungefär 5 månader. Jag föredrar helt enkelt när de är lite snygga. Idag gjorde jag dock misstaget att tro att de bättrat sig. Det hade det inte. Vilket alla utom jag nog fattade ändå.

De första 30 sekunderna gick allt bra. De åt lyckligt sina blötlagda frön med de mumsiga bären. Sen började det spåra ur. Winchester fick blåbär i pannan, Petronella stampade runt i bären för att sedan stampa vidare på bordet.

.

Det började dock inte gå riktigt dåligt förrän Avril "fick något i öööögat" som hon vilt skrek. Hon hoppade, klafsade, studsade, sparkade, skrek, kliade, bet och rullade runt runt runt i hallonen. Jag stirrade förfasat på något som blev allt argare och allt kladdigare. På nolltid hade hon kliat sig så vilt i ansiktet att halva hon såg ut att ha blivit träffat av en långtradare. Fjädrarna stod åt alla håll och hon var röd och ilsket uppburrad.

.

När jag andats i en påse en stund och återhämtat mig tillräckligt för att dokumentera spektaklet log hon i mjugg och hade nöjt torkat bort det värsta mot ett ljust rep och låtit Winchester frisera henne så hon såg fin ut igen.

Av den fasansfulla massakern jag försökte föreviga som bevismaterial återstod bara en liten fånig blåtira som lär sitta där tills hon ruggar igen... om ett halvår eller så.

.

VAARFÖR bjöd jag på hallon?!