nixnej

Ibland när jag ger Rosie order ser hon ut såhär och vrålar "NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ". Som idag tex, då bad jag henne tvätta bort matresterna ur skägget och hon reagerade på detta vis.

Vattenkran

Igår när jag skulle gå iväg och laga fågelmat sa Isabella att hon ville följa med. Föga anade jag att det bara var en ursäkt för att få kräla omkring på diskbänken liggandes på mage. Men bra att hon blev lite ren i alla fall!

Nedräkning

Petronella vill bara hälsa att hon inte dragit igång höstens stora fulruggning än. Men jag känner den komma krypande, ibland vill jag nästan vakna mitt i natten och skrika av fasa vid tanke på hur det är med en orgie av ruggande fåglar i huset. Wäh. Wäh. Wäh.

Spionage

Ibland känner jag mig som att jag sitter mitt i FRA's högkvarter.

Malware

Nymferna tror att de kan ta sig vilka friheter som helst. Just nu inbillar de sig att de valt ut en ny sovplats som de tänker använda. Nä säger jag bara. Nä.

Våtarv

Fåglarna är inte alls så arga över att jag tog deras voljär ifrån dem, men så ser jag också till att hålla mängden grönt på en stadig nivå för att undvika vredesutbrott riktade mot undertecknad.

Fläcktyfus?

Jag är medlem på ungefär en miljon olika forum, det enda jag är konstant aktiv på är väl UndulatPortalens, men jag brukar även skriva på andra forum då och då. Och så brukar jag visa bilder! Det är roligt för jag tycker om att få feedback, den kommentar som jag mest frekvent får ta emot, spelar ingen roll om det är ett norskt, svenskt, australienskt, engelskt eller amerikanskt forum, är följande:
Oj vad har de för näbbsjukdom?/Slåss de mycket?/Jag vill inte göra dig orolig men jag tror de har kvalster!/Nämen stackars liten vad har den för fel?/ojojoj hur den där näbben ser ut, har du varit till veterinären och kollat upp det?

Det givna svaret på den frågan vore ju "nejdå de har bara rabies. :)" Men eftersom jag nog uppskattar att de faktiskt bryr sig brukar jag vara ärlig och artigt svara att de helt enkelt gillar sina grönsaker mer än de gillar både mig och varandra.

Konstigt nog är det aldrig någon som kommenterar att vissa fåglar är feta, andra plockade och resterande lider av allvarliga bokstavskombinationer....

Stjälpa till

Den här bilden tog jag för 3 minuter sen, när jag försökte äta frukost med hjälp av nymferna.

Nymferna bondade verkligen på nytt i somras, de har ju bott ihop i ett tidigare hem för något år sen, på den tiden kom de mycket bra överens och hos mig har de väl mest accepterat varandras existens. Men efter en sommar i voljären med undulaterna som enda sällskap har de väl insett att två fåglar kan vara minst dubbelt så bråkiga som en. Och att vara bråka tycker de ju är väldigt roligt!

Sen de kom hem har de varit hejdlöst hjälpsamma. De vill hjälpa till med allt! Här är några exempel:
* Jag försöker ägna mig åt mina studier, Isabella och Lizette säger att de talar flytande spanska och därför kan ägna sig åt att äta upp mina papper medan jag försöker läsa.
* Jag försöker sova, nymferna säger att de har lärt sig många nya godnattvisor av sina vänner måsarna och svalorna. De sjunger glatt i en halvtimme.
* Väckarklockan ringer, de tycker inte den låter högt nog så de drar igång en liten skrikmelodi för att pigga upp mig riktigt.
* Jag vill laga frukost åt fåglarna, nymferna är inte säkra på att jag kan hantera ett rivhjärn korrekt och vill följa med upp och kolla. När de inte får göra det sitter de istället på dörren och skriker oroligt det högsta de kan att de inte vill ha några fingerstumpar i sina morötter.
* Jag vill äta min egen frukost, Lizette vill provsmaka kaffet och Isabella vill stå på smörgåsen.
* Jag vill hänga upp foton på väggarna, fåglarna tycker inte att de gjorde sig riktigt utan vill hellre riva ner dem. Så då gör de det.
* Jag försöker använda min dator, Lizette vill jaga muspekaren över skärmen och Isabella vill bli kliad med en av de två händer jag använder för att skriva med.
* Jag städar ofta, inte ofta nog tycker nymferna som går runt under sängen, bekymrat muttrande om dammkvalster och astmatiska sjukdomar som kan uppkomma.
* Jag vill ha sovmorgon, sådana är inte bra för karaktären tycker nymferna som istället sätter sig på varsin sida om mitt huvud och stirrar på mig tills jag vaknar med en känslande växa av obehag.


Tur att alla kakaduor är genetiskt programmerade till att charma sin omgivning till döds. Man kan ju inte annat än gilla dem. Tur också att de har utseendet för sig, jag hade haft så svårt att uppskatta deras tilltag om de hade sett ut såhär.

Otroligt

När jag kom hem idag fick jag nästan en chock då jag insåg att
1. Ingen hade rivit ner några fotografier
2. Ingen hade bajsat i sängen så jag slapp bädda om!!!!
3. Ingen hade vält något
4. Ingen hade dött (okej de dör sällan men med tanke på hur bra de uppfört sig kunde man nästan förvänta sig att ingen av dem var vid liv)

Jag tror jag ska sitta här i andäktig tystnad ett tag till.

Effektiva

Fåglarna har varit så vansinnigt effektiva idag att jag blir alldeles... rörd. Här är några exempel på vad de hunnit med idag:
- riva ner ca 73 bilder från väggarna minst 4 gånger vardera.
- bita sönder min ipod-sladd när jag böjde mig ner för att plocka upp något från golvet och således släppte sladden med blicken för tre sekunder.
- sjunga i kör. Hela dagen. Jättefint! De har lärt sig massor med nya höga toner och annat svårt.
- tugga loss det sista av datorns gummiskydd
- skrika rakt in i telefonens mikrofon när jag pratade i den.
- bajsa i min nybäddade säng
- tappa bort sig i huset och begära räddning 2 gånger
- promenera efter mig och ha viktiga åsikter angående hur jag städar
- riva loss tidningarna jag tejpat fast i golvet för att beskydda det från bajs

Och diverse annat som jag inte längre kan hålla i minnet. De är i alla fall på väldigt bra humör hela högen och det är i alla fall roligt! De kanske lugnar ner sig om ett par veckor när nyhetens behag gått över?

Vandaler

När jag kom hem idag insåg jag att fåglarna då inte haft problem med att underhålla sig medan jag varit borta. De hade passat på att ta igen lite av all den förstörelse de missat då de varit i voljären. Själv fick jag roa mig med att sätta alla fotografier på plats igen. Ser fram emot att göra om det hela i morgon och dagen efter det och alla dagar till tidens slut!

Hemma!

Idag åkte jag och hämtade fåglarna, de var föga förtjusta över att bli infångade, och de ogillade båtfärden ännu mer. Men när vi väl kom hem var de konstigt nog desto gladare, de flög runt och rev ner allt inom räckhåll och sen bajsade de överallt. Skönt att ha dem hemma igen!

Jag är dock pinsamt ovan vid att ha dem hemma märkte jag direkt, först ville alla visa hur högt de lärt sig skrika, väldigt imponerande måste jag motvilligt erkänna. Slår vad om att de hördes inom ett par kilometers radie. Sen skulle jag laga mat åt dem, och då tog det mig ca 20 minuter att åstadkomma något som brukar ta mig ungefär 1 minut och 13 sekunder, men det var mest för att Isabella ville vara ivägen när jag försökte hacka grönsaker. När jag sedan går ner för trappan med maten möter jag två tjocka undulater som flaxar förbi (i helt fel rum), sen tappade jag bort Petronella. Efter lite lockande dök hon dock upp och satte sig på fingret för att bli inburen till rätt hem igen.

Nu har friden åter sänkt sig, och nymferna tror att de ska få sova i bokhyllan. Det ska vi nog bli tre om.

Gästblogg

 Min mamma, som vaktat fåglarna när de varit i voljären och jag i stan, har här skrivit ett gästinlägg som handlar om vad fåglarna haft för sig:


Petronella må vara liten, men andligt så står hon över allihopa.

Nytt från fågelvakten.

Så nära världens ände att vi när som helst tippar över kanten sitter jag och fåglarna.
Fåglarnas ägarinna hon har FF – som i fågelfritt.

Undulaterna sköter sig, skriker emellanåt fula ord till flugsnapparen, som inte kan undulatspråk och därför struntar helt i dom.
Isabella, vet att fjädrar har hög solskyddsfaktor och avstår från att plocka sig, för hon vill inte se ut som en grillad broiler.
Lizette, det lilla språkgeniet, hon har genom att lyssna och öva nu lärt sig tala med både strandpiparen och svalorna. På grund av nån mystisk talang kan hon nu höras som ett helt svalbo fullt med ungar vars mamma berättar en godnattsaga men inte så där lågmält som svalorna själva pratar på kvällarna utan som om hon skriker i en megafon.
Ett par dagar nu har hon inte sagt ett enda svalord för i fredags blev Petronella förbannad på att hon inte förstod ett ord av skriket och röt till ordentligt och då blev Lizette så rädd att hon bara har viskat sen dess.

//M

HoPP

Gräshopporna är ovanligt stora i år eller vad säger ni?

Attack

Det är inte så lätt att fotografera fåglar som hellre vill sitta på ens axel än framför kameran. Jag hann i alla fall ta en proper bild av Isabella (vänster) innan hon kastade sig iväg till min axel istället (höger). Man får vara glad för det lilla!

Störtdykningar

Just nu i voljären:
Winchester övar sig på att störtdyka ner i fågelbadet. Det är 2 cm djupt vatten där. Say no more.

Utbrytare

Fjådor funderar ibland på att bryta sig ut och säga måsarna och svalorna ett par sanningens ord. Dessa planer brukar han dock raskt avbryta när det flyger förbi någon farlig rovfågel. Då vill han helst sitta kvar inne och virka.

Trängas

Fåglarna glömde helt att det var enfiligt in och ut ur fågelhuset, speciellt om en av de inblandade är en nymf. Det finns inga skyltar om högerreglar eller liknande så de brukar slåss om det istället, nymferna förlorar alltid pinsamt nog.

Inte har jag målat fågelhuset heller, men jag kände att jag nog bör göra det när voljären är tom. Så kul är det inte att ha färgglada fåglar.

INTERNET!

Undrens tid är inte förbi hörni, plötsligt finner jag mig själv sittandes på stugan, MED INTERNET!!11 Ni förstår nog inte hur öde den här stugan ligger, mycket mycket mycket mycket öde. På en ö med endast två året-runt-bofasta. Dessa två råkar vara min mormor och morfar, så ja... ni hör ju. 

Hur som helst, nu blir ni inte av med mig! Jag kan nu liverapportera inifrån voljären, äntligen har ni något att göra sen VM tog slut, precis vad ni längtat efter va? vavava?

Fina Avril

Åh, idag var det 1 år sen min fina prinsessfågel dog, hon blev inte alls gammal, bara 1 år och 11 månader. Hon var så himla fin, jag saknar ärkebitchen mer än fåglarna gör misstänker jag. Jag älskar gråa fåglar och speciellt gråvingar, så en kombination av ovanstående var givetvis extra vackert. Ohooo fina fina pippi, jag förmodar att hon driver Hugo till vansinne i deras himmel (eller var hon nu hamnade...) oavsett. Det gillar hon nog.

Återseende

Om ett par timmar återser jag äntligen fåglarna! (oh vad de kommer att vara sura på mig). Jag har saknat dem massor! Det var hela 10 dagar sen jag såg dem sist, och även om de gör mig galna när de äter upp tapeter och river ner dyra saker, eller tuggar sönder böcker och filmer samt bajsar i min säng, så skulle jag då rakt inte vilja att de flyttade iväg för evigt. Det måste vara något fel på en om man inte bara har papegojor, utan dessutom gillar det! Men deet trivs jag med, och inte har jag bestämt vilket datum jag ska ta hem dem heller. De vill helst stanna där tills snön faller men vi får se vi får se.

Ökenräv

Såhär sitter Fjådor och sover räv när han tillfälligt tröttnat på sin egen hyperaktivitet, det är ett snabbt övergående stadium dock. Så fort han hör rasslet av ett frö eller knapret från en grönsak är han klarvaken och i gasen igen. Jag noterade förresten att han ser ut som en ensam kaktus i en död öken på den här bilden, men det är för att bakgrunden är ett berg, inte avliden natur. Fall ni också funderade så vet ni det nu.