Idag: vänner!

Jag vet att jag brukar klaga på fåglarna (eller främst på deras bajs/förstörande) här i bloggen, men tro mig det är inte för att jag hatar dem utan för att jag är en sarkastisk människa med vissa martyrdrag. Många tycker nog det är osmickrande egenskaper men jag vårdar dem ömt hehhehehe. Jag gillar ju fåglarna egentligen, ni vet ju det! Kommer ni ihåg hur jag gnällde ihjäl mig i somras när vi var särbos?? Jag låg i fosterställning och tittade på torkat fågelbajs (nåja) och ville inget annat än att de skulle flytta hem igen.

Poängen är följande:
Idag är jag och Isabella vänner på riktigt! Se hur nära vi sitter, och bråkar gör vi inte heller! Vi bara myser och kommer överrens. Ingen förstör den andras saker och ingen skriker i örat på någon annan. Som ni HÖGST ANTAGLIGEN ser på bilden ovan är det nog troligare att vår frid beror på att vi båda är sjukt trötta och apatiska snarare än på att vi blivit bättre individer.

Kolla bara ringarna under mina ögon! De är förvisso inritade i gimp men det är så jag känner mig (den röda näsan är tyvärr autentisk). Isabella har i alla fall rosiga och glada kinder även om hon också ser trött ut. Kan det vara för att hon rivit ner så mycket grejer på sista tiden månne?? Kan det det?!

P.S. jag gillar dem som sagt. men jag gillar även att klaga och när man kombinerar detta innebär det blogginlägg som får den icke-hårdhudade att tro att jag är en ond människa. Så är icke fallet.

P.S2. Jag är inte 12 år gammal även om det ser ut så. Lovar.